dagens horoskop: Kärlek vid första ögonkastet är möjligt nu. Starka känslor är i omlopp, så njut av den här tiden!

han är livrädd, det är han.. skakar och morrar och skäller lite på älsket.. men han äter som en häst och går runt och undersöker saker iaf.. det är ett gott tecken.. åh han är så söt så jag vill dö hahaha.. men han morrar åt herr hund, då fick han sig ett "hörrudu, AJAJ!" iaf, och la av direkt.. han är undergiven som fan, la sig och visade magen när jag ville klappa.. så det är mycket att jobba med men fick tecken av en älskad att jag skulle ha honom, så jag lyssnade..

jag är såå glad att min blogg funkar!! känns bra där iaf....

igår då.. eller ja i förrgår kom bilen.., det visade sig finnas lite "småfel" på den.. småfel som kostar allt annat än "små" pengar kom det fram.. fjäderben och katalysator och fan vet.. men eftersom jag räknat med bil fick jag ha den och känna på den över helgen.. eftersom verkstaden sa att det bara var smågrejer som inte alls var akut utan den gick så bra så, så for jag.. till skåne..

bilen började hosta sig fram.. det var väl allt bra.. ullis bildoktorn bedömde att "tja, motorn är ju ny så den kanske bara är lite ovan!" yeah.. bra diagnos där.. nä, i jönköping dök en lampa upp.. en lampa jag inte ens kunde räkna ut vad i helvete den betydde.. det var en orange lampa med en grön triangel.. och i denna gröna triangel fanns en symbol.. ja alltså jag funderade skitlänge och ringde sen till "min" verkstad hemma ..tjejen jag pratade med frågade om jag ville att mange (gammalt strul som äger verkstaden) skulle hämta mig hahaha.. i jönköping.. jag tackade snällt nej.. men hon undrade vad lampan föreställde.. ojoj.. jag förklarade färgerna och sa sen "ja.. det ser ut som en orm med en jättepenis" och hon förstod vad jag menade hahaha..

det var en "motorlampa" som indikerade att motorn "inte mådde så bra!" hon sa att hey, det finns ju INGEN verkstad som kan ta emot en bil fredag eftermiddag hur som helst.. så gasa tills det rasar, bilen är ju redan paj! SEN! SEN DOG MOBILEN... haha..jag höll på att ta livet av mig, grät som ett barn och bestämde sen mig för att åka vidare en bit.. jag tog mig till värnamo.. och gick där in på en mack och lånade telefon.. ringde bilens ägare och runt lite hur jag skulle bete mig..

sen påpekade tjejen på macken att det fanns en verkstad tvärs över vägen.. så sagt och gjort, jag löpte över vägen till dit, och förklarade mitt problem och min lampa.. ormpenislampan. en söt liten herre vid namn BERNT sa "körr in bejlen då.." och jag var livrädd över att mitt konto var tomt och skit.. för datauppkopplingen brukar ligga på minst 400 spänn, men han körde bara på liksom så jag kunde inte stoppa honom heller.. han gick igenom problemen och sa att "det är fel på insprutningsventil nummer 5".. jaha!? vafan liksom.. det var dessutom ett fel som enligt volvo inte funnits på tre år.. erh, okej liksom..

det de kom fram till var att de som bytt motorn (volvo..) INTE HADE KOPPLAT IN DEN RÄTT.. seriöst.. de hade kopplat nån sladd fel, så det sket sig liksom... och han sa att "Ja bilen GÅR att köra.. du tar dig nog hem.. men den drar lite mer bensin.." och från 0.9/milen så drar den typ.. 2.5 kanske...hahaha så man får fylla på hela hela tiden.. men den "går framåt", eller vad man ska kalla det.. hostandet.. vi får se.. håll alla tummar för att jag tar mig hem!!

åka snart och titta på voff!!! men pga bilproblemen så måste han tyvärr följa med hem till älsket.. stackars liten.. trångt och fullt med karlar.. han är nämligen rädd för män, så det känns inte helt bra att ta hem han till ett hus fullt med karlar :/ men jag kan inte göra annat liksom.. ville helst ta hem honom på en gång såklart, liksom på hemvägen.. men det är ett problem som inte uppkommit ändå än.. eftersom jag inte vet om jag ska ha honom ens.. han kan ju vara sådär att han inte passar herr hund alls eller sådär.. vi får se. håll tummarna :)

nu for vi!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!

min blogg!! min blogg!!! min blogg!!!

idag har i övrigt varit den värsta dagen i mitt liv.. jag kan skriva utförligt när jag orkar.. nu är jag trött.

dagens översättning.

en sexig plåtning på America's next top model

han som coachar plåtningarna säger:

-stick your booty out! (alla är med på att han ville att hon skulle sticka ut röven mer? Bra.)

fast det han egentligen menade var ju faktiskt (enligt den briljanta översättaren):

-ut med stöveln!

seriöst...

skitjävlatåg, kärleksöverslag och heta farfarar

herregud.. aldrig mer tåg säger jag.. satan i gatan! folk överallt och illamåenet from hell.. ärligt talat.. jag var så sjukt nära att spy ner en hel familj haha.. that's what you get for sitting i min kupé bitches!

x2000 är inte min kopp te insåg jag. På vägen DIT.. sen skulle jag ju hem oxå :( nåja, jag överlevde, men det är bra mycket jobbigare med tåg än att köra själv skumt nog.. visst är jag trött på ett helt annat sätt efter bil, men efter tåg var det värre, kroppen mådde så jävla dåligt.. så ja, det är vad det är.. jag håller ju alla tummar och tår för att min nya älskling ska bli klar snart.. mitten på nästa vecka är det sagt.. men jag vill ha NUUUUU! åh det kittlas i hela mig! jag vill ha!

på tal om.. ja, jag tänker gegga nu så hoppa över den här biten om ni inte vill läsa slisk. jag längtar efter min älskling :(( seriöst, jag mår fysiskt dåligt när han inte är nära mig.. jag får ont överallt när jag ska åka ifrån honom.. och jag vaknar med värk i hela kroppen när han inte är bredvid.. hur fan kan man älska så?? det kanske är normalt, det är det nog, men jag är inte van.. längesen måste det vara, minns knappt att det har varit så.. men det är väl avståndet antar jag.. har ju haft långa distansförhållanden förr, mest det med gbg-exet som har varit off and on i typ 7 år nu haha men vi har inte varit ihop på många år..

äh det där är en komplicerad historia jag inte tänker rota i.. min poäng var att jag är så jävla kär! i någon jag borde vara trött på.. vi är ganska olika, han är obildad, klumpig och tafflig.. och vad brukar jag störa mig på? Obildade, klumpiga och taffliga människor... men han.. han lär mig.. jag stör mig inte på honom.. eller, ja i början kunde jag bli vansinnig på sånadär småsaker, men nu stör det mig inte det minsta längre.. han har lärt mig tålamod- nåt jag verkligen jobbat på att skaffa mig under flera år.. jag är otålig och vill ha allt gjort så snabbt det går, effektivt och totalt perfekt.. jag är fortfarande sån när det gäller mig själv, men jag har lärt mig att han inte är så.. och jag accepterar det. Jag älskar det t om, för han är så jävla söt hahaha.. det är så underbart att få ligga bredvid någon som får benen att smälta sönder bara med en blick.. de där ögonen får mig att tappa fattningen jämt..

såg bild på hans farfar btw.. haha han påminner inte ens om sin mamma, och pappan är man fundersam på om han är biologisk.. men jävlar i min lilla lådda.. där har vi det.. ser ut som en tvilling! mamma sa "då vet du vad du har att vänta.." och det var då rakt inte fy skam.. han såg ut som en gammal version av Älsket bara.. can't wait! eller jo, han får gärna vara ung ett tag till, men det problemet har vi ju aldrig haft *host* tvärtom, det är JAG som är gammal!

nä.. jag har ont överallt och är gnällig.. väntar på att saker ska gå framåt. kvällen blir det hundkalas med mosters fluff, och sen handla med mammis.. måste ha hem prylar, no car=no handla.

puss på nosen!

på tåget nu igen då.. känns som om det var igår jag åkte ner.. fattar inte hur dagarna kan gå så jävla fort! det känns som att jag alltid är utan honom.. och när jag är nära honom försvinner dagarna in i superfart tills det förbannade "hejdå"-t.. jag börjar faktiskt bli tokig på det här.. inte på det HÄR, men på situationen.. jag hatar att inte ha honom hos mig, jag hatar att åka.. det gör lika ont varje gång, även om vi faktiskt ses rätt ofta för att ha sånt avstånd mellan oss.. åh fyfan.. ärligt talat, kan man vara såhär kär?

jag mådde skit en dag här.. om det var i förrgår kanske.. jag låg och mådde sjukt dåligt.. grät och hade sån ångest så jag kallsvettades och hade panik.. fick ta lugnande för att klara av det.. och vad gör han? han ställer in ALLT han ska göra, ligger bredvid och säger inte ett ljud, bara smeker mig försiktigt över håret, på armen, över ryggen.. hur kan han veta? hur fan kan han veta att det är EXAKT det jag behöver? alla andra brukar göra nåt fel.. nåt litet liksom.. för det är jääävligt svårt att göra rätt när någon har panikångest.. inget konstigt med det.. men från första sekund gjorde han rätt.. rätt för MIG såklart, nu säger jag inte att det finns panikångest-regler man ska följa, men ja ni fattar.. sen när jag började samla mig ordnade han mat åt mig (nej han lagade inte- fixade.) och frågade om jag behövde lite godis och en pyttepromenad. svar ja. och efter det gick det bara uppåt igen.. jag är världens lyckligaste..

på tal om.. jag känner mig ansvarsfull och duktig.. har bokat en läkartid. en STOR läkartid.. jag ska diskutera hur vi ska göra med min medicinering om/när jag vill bli gravid.. det känns stort.. och det som känns ännu större är att jag faktiskt ens tänker i de banorna.. för bara ett par år sen skulle jag tänkt "åh yes, vi gör en bäbis!! vadå medicin??" och det fungerar ju absolut inte när man äter såpass mycket och såpass starka grejer jag gör.. och hur det kommer funka när jag måste sluta (för det antar jag att jag måste isf).. eftersom medicinerna är vad som håller mig flytande.. det rätar ut alla trassel, det håller mig flytande.. och jag vill inte sjunka dit där jag var förut.. där allt det mörka tog över.. när det åt mig.. åt sig in i varje por och varje cell av mig.. dit kan jag inte gå igen.. kan inte. då överlever jag inte. det vet jag ju.. så det kräver en noggrann diskussion och mycket väga för och emot.. rädd, men nyfiken. och nej, inga barn NU, men OM.. och NÄR..

åh vilken söt liten man som kom nyss och sa att jag får kaffe :D han var världens bästa! serviceinriktad så det bara skrek om det utan minsta tendens till att ragga! och DET är få som klarar.. en balansgång det där.. SÅ`jävla trevlig men totalt oäcklig! jag är imponerad.. jag själv klarar inte den balansgången haha.. jag glider alltid över till ragga.. även om det inte är med flit.. jag är bara en himla flirtig person har jag märkt.. eller ja, andra har sagt det och jag själv märker ju när jag fnissar på det där larviga viset. fyfan säger jag haha

nej nu ska jag åka tåg lite aktivt här, kräks snart :S

mutantspindlar, kattgos och tråååk

sisådär.. då var det ny vecka igen..

igår blev det söndagsmiddag.. gjorde grabbarnas favoritmat och jävlar i min lilla lådda, nöjdheten! Städade såklart upp efteråt och jag trodde pappis skulle börja gråta av lycka..

idag då..

jag väckte älsket I SÖMNEN imorse tydligen.. spännande att det funkar.. kvart i sju skrek jag tydligen att det var dags att gå upp.. han börjar sju och låg skitnöjd och sov berättade han.. sötungen.. han skuttade (läs: snubblade) iväg och jag sov vidare..

natten har varit.. orolig. Vi har ju mutantspindlar.. som jag inte vet var de kommer ifrån.. det måste vara ett bo någonstans här.. det är lockespindlar- fast 2-3 gånger större, och SKITSNABBA.. det är fruktansvärt för en spindelfobiker eftersom jag blir paralyserad och pratar hysteriskt och kan inte röra en muskel.. igår var det inte mindre än FEM såna inne i rummet.. och tidigare har det inte varit en enda härinne.. helt sjukt.. och alla är identiska (nej, det är inte samma!) så de måste komma från samma plutoniumsmittade bo..


vi hade katten i sängen för första natten sen vi blev tillsammans (katten hade inte börjat tycka om mig innan hunden dök upp, och då undviker han mig), och det var tokmys.. tills en av mutantspindlarna klättrade upp i sängen.. krälade vingligt på sina vidriga långa jävla ben, kröp ner mellan mina kuddar och FÖRSVANN..

jag satt i sängen på behörigt avstånd och rabblade hysteriska haranger.. och stackars älsket blev ju väckt, skulle upp och jobba och jag satt och vaggade psykotiskt och pratade oavbrutet om spindlar och hur de kan spindla sig in i fibrerna i kuddarna.. det värsta? vi hittade den aldrig. Tvingade upp honom för att flytta sängen (180 bredd, väger sin del) men ingenting.. så jag är i helvetet kan jag säga.. läste på nån spindelsida att de är aktiva på natten, snabbare och sprattligare så jag vill mest dö.. vetskapen att den ligger och sover nånstans för att komma med sina vidriga ben och äckla på mina kuddar är för mycket för att hantera..

blev väckt vid 9 av en fet katt som klev mig i ansiktet och sa MRÄÄÄH! sen gick han!! jag vaknade ju och trodde han ville mysa! men icke, han smet iväg och var borta en stund.. sen kom han tillbaka och tyckte att jag skulle släppa ut honom på morgonkiss.. gjorde det och smet upp i köket. Tittade ut och fetkatten låg på gräsmattan och stirrade på mig, så jag ropade in honom. Han gick ner i källaren och la sig igen, helt otroligt.. katten är ALDRIG inne annars.. söten.

Älsket hem på lunch.. gjorde korvträd som jag fick som liten, och stuvade makaroner. Så nöjd och glad älskling så.. Gosade och han smet iväg igen.. och nu har jag tråkigt. Massa tråkigt.. vill ha min bil, vill komma hem till mina cats, känner mig inte bekväm att vara här när Belly är på gång mot förlossning.. sen vill jag ju ha min bil, hem och vänta liksom.. mitten på nästa vecka ska den bli klar.. hoppas! Isf åker jag ner asap, men annars blir det 3 veckor utan :( för jag har jobb och grejer.. sångjobb. Så det är svårt att knöla in.

nu ska jag väl lägga mig här och stirra en stund.. älsket kommer hem vid fyra, nu är klockan halv tre.. pappis borde komma hem snart.. Får se om han vill äta upp makaronerna som blev över. Sen ska jag leta på fetkatten och tokkrama honom ^^

edit: korvträden var ju inte de jag fick som liten, som min kassa svenska fick det att låta som.. det var samma typ, samma grej, samma stuk. Åfan tänker ni, men jag kunde inte låta bli att påpeka hur illa den meningen lät. Såg ut. Whatever, you get the picture.